FÖRRA INLÄGGET      NÄSTA INLÄGG

Så lång tid har det gått sen Emilia föddes, sedan vi blev föräldrar till ett gemensamt litet myrbarn. Ett halvt år gick även innan hon fick träffa sina morföräldrar för första gången och så även farmor fast planen var en helt annan. Planen vara att farmor och farfar skulle komma ner till oss efter deras vaccination någon gång runt Tottas födelsedag i början/mitten på maj. Så blev det inte.

Måndagen den 19 april så hade mina föräldrar äntligen varit och hälsat på hemma hos oss i en vecka och dagen efter skulle jag och myran följa med dem hem till Gnesta för att spendera ännu en vecka med dem. Då fick vi det chockerande beskedet att Tottas pappa, min svärfar och myrans farfar, inte fanns mer. Så ofattbart och sorgligt. Kjelle som var så pigg och som vi räknade med att ha kvar i många år till. Visst har det funnits en oro i oss under denna pandemi att någon av våra föräldrar inte skulle hinna träffa myran men detta hade vi inte räknat med. Det var så nära och vi såg så mycket fram emot att inte bara få visa myran utan även hur vi bor och Totta längtade efter att få visa alla el-och snickeri-installationer han gjort i huset för sin far som var gammal elektriker och händig människa.

Så blev det alltså inte.

Istället kommer vi fira Totta själva här i övermorgon och en vecka senare vid Kristi Himmelsfärd så kommer vi bege oss (inklusive Linnea och Lovisa samt katterna) till farmor i Strängnäs. Tjejerna kommer spendera långhelgen där med oss medan vi har för avsikt att stanna kvar till sista maj. Vi behövs som stöd, hjälp och sällskap. Huset ska säljas under sommaren och det är mycket att gå igenom och fixa. Tur i oturen är ju att vi har möjligheten att hjälpa till då jag är föräldraledig och Totta inte har någon fast sysselsättning utan kan göra det han gör från valfri plats så länge han har datorn med sig. Vi var på BVC-besök idag och nästa är inte förrän den 7 juni så det ställer inte heller till med något.

Vi skulle vilja stanna längre än sista maj men jag ska “tyvärr” ta min andra dos vaccin den 1 juni och måste därför åka hem då de inte vill att man ombokar så länge man inte har en inplanerad operation eller liknande. Det känns dock som att vi snart kommer vara tillbaka hos farmor igen. Sommaren är fin att uppleva där ute på Fogdö och kanske är det inte så dumt att passa på att vara lite extra mycket där i år, även för vår egen skull, då man ju inte vet om man nånsin kommer återkomma dit efter att farmor sålt sitt hus.

Vi har lyckats fixat hund- häst- och husvakter samt får låna ett stort släp till vår resa så nu återstår bara att boka båtbiljetterna så är allt klart.

Jag och Emilia åkte som sagt med mina föräldrar till Gnesta efter deras vecka här. Totta valde att inte åka med för att istället åka upp till sin mor en vecka senare då hon önskade detta. Däremot ville hon gärna att jag och myran kom på besök en av dagarna jag var på fastlandet så äntligen fick hon träffa sitt nyaste lilla barnbarn mitt i all sorg och saknad. Tyvärr blev det inga kramar då hon ännu inte fått något vaccin men första sprutan fick hon sedan på onsdagen när Totta var där. Jag och myran åkte hem på måndagen och hann få en kväll med Totta innan han tog morgonbåten från ön på tisdagen till sin mamma. Då fick jag mina första helt ensamma dagar i huset med bebis vilket gick över förväntan trots att jag behövde elda i pannan varje dag, en syssla som Totta hanterat till 100% ända sedan jag blev gravid.

Nu är han dock hemma igen sedan i lördags vilket känns bra så nu gäller det bara att Bibbi håller ihop allting tills vi är där hemma hos henne men hon har fina grannar och vänner till hjälp om det skulle behövas och andra sonen blott en timme bort så under förutsättning att inget oförutsett inträffar så hoppas vi att de här dagarna går fort och att vi snart är där hos henne.

Det blev inte som vi hade tänkt men vi ska göra det bästa av det som blev. Det är tungt att Kjelle inte är med oss längre och han kommer för alltid att vara saknad men han skulle önska att vi lever vidare, skrattar och mår bra så det ska vi göra. Det är tungt till en början men för var dag som går blir det lite lättare.

Utanför fönstret slår våren ut
Marken blir grön igen
Allt som var dött väcks till liv
Det kan också vi
Så länge vi andas

Jag kommer skriva om mina föräldrars besök, om min tripp till Gnesta, vårt senaste BVC-besök och om myrans alla framsteg i ett separat inlägg.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *