FÖRRA INLÄGGET      NÄSTA INLÄGG

Nyblivna föräldrar har (vad jag förstått) fullt upp. Det blir lite sömn på nätterna och om man vill hinna med några hushållssysslor så får man hoppa över att sova på dagen när bebis sover men ändå växer tvätthögen, smutsig disk väller ut över diskbänken, maten som äts är ofta halvfabrikat eller färdiga lådor, man har inte tid att duscha, hemmet ser ut som ett bombnedslag och man är ständigt trött. Intressen utöver bebisar, blöjor, bajs och amning får läggas på hyllan.

Men nu har ju vi en enkel bebis som oftast är positiv och lätt-tröstad, som somnar gott och sover hela nätterna. Jag hinner med tvätt och städning och Totta avlöser med mycket när han inte sitter och jobbar eller fixar värmen i huset (eldar och bär ved) som att ta hand om disken, springa med hunden, handla mm. Vi borde ha massor av tid över och det har vi men vi har också blivit lite lata sen vi fick barn. Vi kommer oftast inte i säng förrän 00.30 och sen dröjer det 30-60 min innan vi alla sover. Vid 06.30 går Totta upp för att kissa hunden och göra Nea sällskap under hennes frukost, sedan när hon åkt till skolan så sover vi vidare till 9-10 varje morgon för att vi inte BEHÖVER gå upp tidigare och för att vi är trötta. Efter frukost i lugn och ro tänder Totta upp pannan (tar 30 minuter) och sen tar vi en kaffe innan han sätter igång med jobb som han ägnar sig åt tills 17-rycket med undantag för lunch halvvägs.

Nu måste jag säga att jag nog är mer slö än Totta då han både jobbar, tar hand om pannan och fixar de luncher vi trots allt äter medan jag spenderar alldeles för mycket tid i soffan. Ja visst, jag tar hand om bebis, ammar, byter blöjor, torkar kräk, går på promenad ibland osv men känner mig ändå slö. Jag borde hinna med mer, som att duscha, baka bröd och laga mat. Jag tror att felet är att vi kommer i säng för sent vilket medför att vi också går upp för sent så jag vill att vi ändrar på det. Om vi istället försöker att komma i säng senast 23 borde vi orka gå upp 07.30 och då få ut mer av dagen. Speciellt vintertid borde man ta vara på dygnets ljusa timmar och då blir man säkert piggare också. Win win.

Förra torsdagen tog jag med Myran på ett eget äventyr. Vi hoppade in i bilen och åkte till Visby för att gå på barnvagnspromenad med andra mammor och deras bebisar. Är med i en grupp på facebook för mammalediga på Gotland men denna dag snöade det ganska mycket så vi blev bara 5 par på promenaden. Kul att träffa andra mammor nu när andra aktiviteter är inställda så jag går gärna fler gånger.

I fredags fyllde Myran 13 veckor och i lördags blev hon hela 3 månader så om lika lång tid blir hon ett halvår. Nu märks det verkligen att hon är större då hon tar upp mer plats i vagnen och i bebynestet och kudden hon brukar ligga på mellan oss i soffan börjar kännas för liten. Antingen behöver vi snart en djupare soffa eller så får hon ligga på längden. Jag har även rensat ut lite av hennes första kläder ur garderoben och hängt in nästa storlek.

I måndags var det dags för BVC-besök igen och för vaccinspruta. Vi började som vanligt med vägning och mätning. 5510 g och 60 cm lång så nu väger hon nästan dubbelt så mycket som när hon föddes och är 12 cm längre. Enbart huvudet har växt 6 cm i omfång. Sedan var det dags för vaccinering och då skulle hon först få dos två av Rota-vaccinet som hon fick oralt. Den smakade lite konstigt verkade hon tycka men det gör nog det mesta när man är van att bara äta bröstmjölk. Nästa var värre då hon skulle få en spruta i varje ben så jag fick sätta henne i mitt knä och hålla i hennes händer så hon inte skulle vifta. Det var förstås inte skönt så hon började gråta men bara efter ca 30 sekunder så gick det över så jag behövde inte ens trösta med tutte.

Hemma var hon först som vanligt. Sov normalt, log och skrattade åt mig och sina gosisar men senare upplevde jag att hon blev lite gnällig och när hon skulle få mat så tänkte jag ge henne via flaska som jag pumpat ut men då spårade det ur fullständigt. Hon bara skrek och då försökte jag ge henne bröstet istället men det gick inte heller. Hon var helt otröstlig och skrek som aldrig förr. Totta som var en trappa ner och jobbade kom upp då han hörde att det var något som var annorlunda. Hon lugnade sig något och kunde till slut dricka flaskan men började sedan skrika igen. Vi googlade på biverkningar och läste att det var vanligt att de kunde bli väldigt ömma i benen av sprutorna så vi gissade att det var så och ville inte peta på benen då hon förmodligen hade ont. Efter någon timme med detta så sprakade det till ordentligt i blöjan med nånting som närmast liknade lerigt vatten och när jag skulle byta på henne så föreslog jag att vi skulle tvätta av henne direkt i handfatet istället. Vi lät vattnet rinna så det blev till slut ett bad och det verkade hon tycka om så vi tänkte att det nog var skönt med ljummet vatten på benen. Efter badet var hon lugn och harmonisk igen och då insåg vi att hon nog bara hade haft väldigt ont i magen vilket släppte när hon bajsat och att benen nog inte var nåt större bekymmer. Vi insåg också att detta ju var samma biverkning på Rotavaccinet som hon fick förra gången då hon ju också fick ont i magen. Hon kändes sedan en aning varmare än vanligt på kvällen men det var inget som bekom henne och hon var sitt vanliga jag igen. Sov sedan gott hela natten.

Det har förresten blivit några fler blöjor, mest pga att säljaren bodde på Gotland och hade vägarna förbi men också för att det var fina blöjor till ett bra pris. Behövde några fler pocketblöjor då de är bra och enkla att ha till förskola, barnvakt eller om man är på utflykt. Har även fått ett gäng gamla kökshanddukar och dukar av en bekant som ska göras om till vikblöjor. En av dukarna klippte jag i fyra bitar och det blev fyra jättebra vikisar.

Vi avslutar med en liten film ifrån förra veckan när jag tog mitt första samtidiga bad med Myran. Något vi båda uppskattade, vilket nog syns tydligt på filmen också.

1 svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *