12 veckor

Myran är 12 veckor gammal idag och börjar snabbt närma sig 3 mån = 1/4 år. Hon växer och utvecklas varje dag. Leendena blir större och ibland med ljudeffekter. Hon har upptäckt att hon kan göra olika ljud och tränar rösten. Händerna jobbar mer och mer, de börjar smått greppa om saker och rör sig mot det intressanta men tummarna är fortfarande mest gömda i knytnävarna. Man vill fånga varje ögonblick för att kunna visa familj och vänner och för att spara för framtiden men det är svårt att ens fånga godbitarna, man har ju inte kameran redo hela tiden. Bäst vore om man kunde fota och filma med ögonen.

För en vecka sen var det nyår och det firade vi faktiskt tillsammans med familjen Pettersson. Vi har bestämt att de tillhör våra närmaste och är “familj” nu när man inte ska träffa andra än familjen helst. Vi kan inte åka och träffa våra föräldrar på fastlandet nu men hade vi bott på fastlandet så hade vi hälsat på även om det skett med avstånd. Vi firade här hemma hos oss. Till förrätt gjorde jag toast skagen, till huvudrätt blev det ugnsstekt gotländsk oxfilé (som Peter fixat fram) med hemlagad potatisgratäng och rödvinssås och till efterrätt bjöds det på hemlagad apelsinparfait. Måste säga att jag/vi lyckades med allt (Totta tillagade köttet). Vi kunde båda fixa i köket medan Myran snällt och lugnt låg i babygymmet eller satt i babysittern. Vagnen lånade vi ut till Edwin. Efter maten spelade vi Buzz (TV-spel) i väntan på tolvslaget och när Myran visade tecken på trötthet satte jag henne i babyskyddet där hon somnade direkt och där sov hon länge. Vid tolvslaget tog vi med hunden och gick ut på gården med småungarna sovande i hallen. Några fyrverkerier kunde vi se runt om oss och Kinza brydde sig inte ett skvatt (även om hon inte klarade testen för att bli militärhund så måste hon ha klarat skjuttestet bra). Trots att vi inte kom i säng förrän vid 3-tiden så somnade Myran gott som vanligt och vi kände stolthet över att hon är en sån fantastisk liten bebis.

­

I övrigt händer inte så mycket här. I söndags kom det snö som sen låg kvar några dagar så i måndags var jag ute på barnvagnspromenad i ett soligt snölandskap annars har vädret varit mestadels grått och trist och man har ingen lust att gå ut alls. Sitter och längtar till nästa BVC-besök så man får göra något. Det är tråkigt att man inte kan åka till stan och gå i affärer, fika eller träffa folk. Vill inte sitta isolerad med min bebis, jag vill ju visa upp henne. Hade det varit sommar hade man ju iaf kunnat göra mysiga utflykter.

Nu har vi iaf äntligen skickat in Myrans namn till skatteverket så snart har hon ett namn på riktigt men här hemma går hon ännu mest under namnet Bäbizon.