Första veckan hemma

Efter fika hos tjejerna och deras mamma åkte vi förbi stallet för att hämta hunden. Där fick vi även med oss fika hem som vi kalasade på hemma i soffan tillsammans med lite bubbel. Katterna och hunden hade inte mycket att säga om den nya lilla varelsen, de var mer intresserade av mat och gos med oss.

Senare under kvällen fick jag huvudvärk, brösten spände och det gjorde även ont i underredet. Kände mig nästan sjuk så stoppade i mig Alvedon och Ipren och det tog bort udden av alla smärtor lagom tills det var läggdags. Vi byggde ihop ett litet babynest mellan oss i sängen på samma sätt som vi hade gjort på BB och katterna stängde vi in i eget rum så att de inte skulle störa oss. Därefter ammades Myran som somnade av det och vi valde då att stänga ögonen även vi.

Natten gick över förväntan. Lilltjejen sov i tvåtimmarsintervaller, vaknade och ville ha mat och somnade om strax därefter. Vid sexrycket gick vi upp samtidigt som Nea, åt frukost tillsammans och vinkade av henne då hon gick till bussen vid sju. Därefter gjorde vi oss själva iordning för att åka in till stan då vi hade vår sista läkarundersökning på BB klockan 9.15. Det var vid den undersökningen vi insåg att det måste ha blivit nåt fel dagen innan då vågen hade visat 2850 gram eftersom den bara visade 2610 gram den här dagen och det var en mer rimlig vikt för henne som följde hennes kurva i övrigt. Man vill ju att en nyfödd ska vända i vikt innan hon tappat mer än 6% av sin kroppsvikt så därför fick vi instruktioner att fortsätta vara noga med att amma henne och aldrig låta det gå mer än 4 timmar mellan varje gång. Vi uppmanades också att ta kontakt med vår lokala BVC i Slite så att det skulle kunna genomföras en ny vägning inom ett par dagar.

Efter BB åkte vi till Röda korset för att kolla om de hade några bebiskläder i myrstorlek, Totta fick stanna i bilen med myran medan jag sprang in och tittade. Hittade ingenting där så vi åkte vidare till nästa second hand. Sammanlagt var vi på fyra olika ställen varav jag hittade några plagg på två samt några andra roliga saker som bla ett bröstkupskit för 20 kr vilket visade sig vara ett riktigt fynd som kom till räddning för mig då jag läcker så mycket. Hade inte en tanke på att sånt ens fanns.

På onsdagen hade vi en lugn hemmadag som vi mest spenderade i soffan tillsammans med den lilla. Vi ringde dock till BVC i Slite redan på morgonen och de tyckte att det passade bra att göra ett  hembesök hos oss direkt dagen efter. Delvis för att undersöka och väga babyn men även för att skapa sig en bild av oss och vårt hem så att miljön där inte är ohälsosam för babyn .

Under ett blöjbyte på torsdag fm så låg plötsligt den lilla navelstumpen bredvid skötbordet och allt såg fint ut där under. Det var härligt att den lossnade för den luktade inte så fräscht längre. Vi tog ett foto av den och så förpassades den till komposten. Efter lunch kom kvinnan från BVC och vi satte oss vid köksbordet med myran i vagnen brevid. Vi berättade om förlossningen och hur vi upplevde den, hur amningen går och om vårat liv i stort. Hon gav oss flera broschyrer med information, en bok kallad “Leva med barn”, två nya inbokade tider på BVC och begav sig härifrån efter ca 1.5 timme och var uppenbarligen nöjd med vad hon hade sett.

För övrigt visade vågen 2740g så nu har det vänt och är nästan uppe i födelsevikten. Vi ska dock fortsätta vara noggranna med matningen tills hon är i alla fall över 3000 gram.

Sedan valde vi att ta vår premiärtur med barnvagn utomhus. Vi gick en ganska kort runda där vi tog några fina foton och filmer för att föreviga tillfället. Efter ett tag fick jag dock magvärk så vi gick hemåt igen. Där fick jag lägga mig på sängen för det gjorde så ont att jag grät av smärta. Det kändes som väldigt kraftig mensvärk eller ihållande värkar och jag hade säkert ont i 45 min innan det började klinga av. Jag vet ju att det inte är nåt farligt utan bara livmodern som drar ihop sig men det är jobbigt att man inte riktigt vet när det kommer och att det gör så mycket ont för mig. Visst, det finns en fördel med det också på så sätt att livmodern uppenbarligen drar ihop sig lite extra snabbt på mig och att min preggomage därmed redan är nästan borta men det vore skönt att bättre kunna förutse när det händer. Ibland kan jag amma utan att känna något och ibland smäller det till av att bara gå uppför en stege till vinden. Svårt att planera att närsomhelst bli sängliggande i 45 minuter. Skönt att vi är två personer hemma hela tiden.

På fredagen fyllde myran 1 vecka! Medan Totta var i Slite och handlade så invigde jag bärsjalen och gick ut i trädgården och lekte med Kinza. Efter ett tag anslöt även grannhunden Bella så jag fick roa dem bägge innan de blev trötta och Kinza tappade fokus från sin boll. Myran sov gott i sjalen hela tiden och vi var ute i ca en timme innan hon vaknade och var missnöjd över situationen.

Lördag är ju Lögardagen så det var ju en bra dag att ta sitt livs första bad på. Det var inte alls tokigt tyckte hon. Vi ser redan fram emot nästa bad.

På söndagen bjöd vi över hyresvärdarna på middag som tack för kattpassning. Som vanligt låg myran lugnt vaken vagnen under tiden som vi lagade maten och lagom tills våra gäster ankom så somnade hon. Vi vet inte riktigt hur hon lyckas men under sin första vecka hemma så har hon inte stört en enda måltid för oss. Det lär sannolikt ändra sig på sikt men man kan ju glädjas ändå. Vi hade en trevlig middag tillsammans med Kristina och Nisse där vi bjöd på Tottas hemsnickrade Kycklingwok och allting avslutades kring 19.30 eftersom Nisse (och vi också) ville hinna se Lego Masters Sweden på TV kl 20.00 där vi har en gemensam vän som deltar.Sammanfattningsvis så kan man väl säga att vi inte hade kunnat få så mycket bättre förstavecka. Myran har varit extremt lätthanterad, det är härligt att inte ha några direkta tider att passa vilket gör att man inte känner sig stressad över eventuellt dåliga nätter, djuren har hanterat den nya familjemedlemmen väl och yngsta storasyster Linnea som bott hos oss hela veckan har även hon varit exemplarisk, lättsam och på glatt humör tillsammans med den lilla. Vi har även lyckats hitta tid till att både plugga, se på film ihop och även klara de sista svåra nivåerna i spelet Rayman Legends som vi roat oss med varje helg sedan i vintras.

Så frågan är – Vad ska vi hitta på härnäst?
Kanske gosa ännu mer med den här lilla juvelen?