FÖRRA INLÄGGET      NÄSTA INLÄGG

Att föda barn är häftigt. Det gör jäkligt ont och är bitvis lite läskigt men det är en stor upplevelse, den största man kan vara med om. Jag är dock glad att hon inte var större och att hela hon slank ut så fort huvudet hade tittat fram fast det kändes lite chockartat när hon plötsligt var ute och lades på min mage. Trots att hon var täckt av fosterfett och blod så fanns det ingenting som jag upplevde som äckligt utan allt kändes bara stort. Helt plötsligt var jag mamma.

Det första som hände därefter var att det konstaterades att myran tydligen hade haft en ovanligt kort navelsträng då det knappt gick att få upp henne på magen. Detta reviderades dock lite senare efter att moderkakan hade kommit ut då det visade sig att strängen snott sig/lagt sig runt de punkterade hinnorna. Ingen fara på taket alltså utan nåt som hände först i samband med att hon kommit ut.

Precis som vi kommit överens om i förväg och även skrivit i förlossningsbrevet så var det pappans uppgift att klippa navelsträngen och på så sätt separera henne från mig och göra henne till en fristående människa. Detta är ju en helt smärtfri åtgärd och nödvändig då en “avstängning” av navelsträngens funktion signalerar till moderkakan att den ska börja släppa från livmoderväggen, något som kan ta upp till nån timme men som helst ska vara klart inom 15 minuter.

För min del tog det typ fem och allt gick av sig självt. Sköterskorna behövde bara dra en aning i den navelsträngsbit som stack ut samtidigt som jag kystade så kom moderkaka, fosterhinnor och allting farande på två sekunder. Så efter att ha suttit bergfast på livmorderns vägg i nio månader och det varit helt livsviktigt att den inte ska lossna ens en enda minut i förväg, så är naturen så fantastisk att när kroppen bekräftat att bebisen är ute och navelsträngen kapad så kan den koppla loss moderkakan på bara några minuter. Häftigt.

Vi tog naturligtvis foton på moderkakan i samband med att den undersöktes (såg bra ut) men vi sparar nog dessa bilder till vårt privata galleri. Vi tog inte heller med den hem, gav den till hunden eller åt upp den som en del människor gör.

Därefter var det dags att undersöka mig nertill för att se hur väl jag klarat mig från skador och mycket riktigt behövde jag några stygn men det handlade mer om rispor än om att jag spruckit så det blev sammanlagt 4 stygn på 4 olika platser vilket innebär att jag klarade mig bättre än många andra förstföderskor. Jag fick bedövningsspray så jag kände inget mer än att barnmorskan var där nere och grejade. Därefter flyttades jag över till en annan, skönare säng med min dotter på bröstet där vi fick ligga medan sköterskorna sanerade förlossningssängen, tog av sig sina skyddskläder och lämnade oss ensamma i 20 minuter.

Efter ett tag kom de in med en väldigt fin födelsedagsbricka som vi fick kalasa på under nån timme samtidigt som jag och myran skulle fortsätta bonda innan det var dags för vägning och mätning. Hon visade sig väga 2790 g och var 48 cm lång (knappt) med ett huvudomfång på 34 cm. Därefter var vi klara i förlossningsrummet och jag blev skjutsad i min säng till vårt BB-rum där vi skulle tillbringa de närmaste dagarna.

Rummet var stort och fint med en extrasäng åt Totta och han var välkommen att stanna så länge han ville, samt även komma och gå vid behov för att tex handla, flytta bilen osv. Vi hade en TV på rummet, varsitt serveringsbord samt en liten soffgrupp att hänga i. Det enda som inte var till belåtenhet var sjukhusets WiFi som inte riktigt räckte fram till oss då vi hade det sista rummet i längan men det gjorde inte så mycket utan vi klarade oss bra på mobildata. Filmer och TV-serier att kika på hade vi redan laddat ner till en USB-sticka som passade fint i datorn vi hade packat med oss. Vi fick också ett välkomstkit av sjukhuset. Ett paket med blöjor, hudkräm, amningsinlägg, en babytidning, rabattkuponger, en liten body från H&M mm.)

Som alltid när vi är på främmande plats så gör vi vad vi kan för att trivas. Vi är rätt bra på att gilla läget så vi låtsades att vi var på hotell med ständig uppassning av servicepersonal som gjorde allt för att få oss att trivas. Vi hade en väldig avslappnad förstakväll och när natten närmade sig så somnade vi tillsammans alla tre och hade en förvånansvärt bra natt där myran förvisso vaknade varannan timme och var hungrig men hon somnade om ganska raskt efter att hon fått lite tutte trots att mjölken inte runnit till ännu. Dock producerade brösten ett par goda droppar råmjölk varje gång och det verkade räcka för den lilla. På morgonen så fick vi faktiskt väckas av personalen som undrade vad vi ville ha till frukost och strax därefter kom de in med en bricka med te, mackor, juice, yoghurt som vi inledde dagen med. Därefter var det dags för den första läkarundersökningen där de hörde sig för om babyn hade bajsat eller kissat ännu (ja på bajs, det gjorde hon redan på min mage 30 sekunder efter förlossningen. Nej på kiss ännu). Sedan vägdes den lilla och den nya vikten var 2655 gram (-135 gram) vilket var helt normalt och kunde tillskrivas att det sannolikt var ungefär så mycket hon hade bajsat ut sammanlagt.

Därefter tog vi det bara lugnt på rummet. Det fanns ett par som hade fått barn två dagar innan oss samt ett par som fick en unge ungefär en timme efter oss men vi märkte knappt av dem eftersom alla höll sig mest på rummet och bara kom ut när det var dags för blöjbyte (gemensam skötbädd per två rum) eller för att hämta kaffe/te som fanns i fria mängder i grupprummet. Vi tog oss tid att lära känna det nya lilla krypet och vår uppfattning redan från start var att hon var en harmonisk och positiv liten tjej som absolut inte sökte sig till ett surt humör utan gillade det nya läget förvånansvärt bra.

Vi hade fått uttryckliga instruktioner att ge babyn massor med hudkontakt under hennes första dagar och till vår glädje så upptäckte vi att hon accepterade och tyckte om oss båda. Det blev därmed väldigt enkelt för oss att byta plats och avlasta varandra vid behov. Framåt kl 12 var det dags för lunch som vi avnjöt ostört med sovande bebis och när hon väl vaknade så var det dags för blöjbyte pga äckligt, svart barnbeck och under tiden vi bytte blöja så flödade hon över som en liten fontän och så fick vi reda på att även kisset fungerade som det skulle. Den här dagen så gick jag också in i Mjölkstas vilket i klartext betyder “Oj, jösses vad brösten blev stora och fyllda med mjölk plötsligt”. Det formligen rann ur dem så myran var nog nöjd och kändes skönt för oss att veta att det nu fanns mycket mat till henne. Då hon greppade bröstet bra redan från start och visade att hon kunde suga bra var jag aldrig orolig att amningen inte skulle fungera. Nu kunde man även höra att hon klunkade i sig emellenåt.

Utan att gå in på detaljer om varenda dag så kan man sammanfatta att hon utsattes för nån form av undersökning varje dag. Morgon två så vägde hon 2630 gram (minus ytterligare 25 gram) och den kvällen utfördes även det så kallade PKU-testet då man tar ett blodprov för att kontrollera mot 24 kända bebissjukdomar och därefter var det dags för mig att själv ta hand om Myran då Totta behövde åka hem för att värma upp huset inför vår förmodade hemkomst dagen efter. Det var bara 15 grader hemma när han kom hem så det var ett bra beslut att elda i pannan dagen innan. Vi besöktes också denna dag av barnmorskan Josephine som vi träffade på “Föda-Utan-Smärta-Kursen” veckan innan. Efter kursens slut så sökte hon upp oss och sade att vi hade nånting väldigt starkt mellan oss och att vi inte skulle oroa oss för förlossningen. Vi berättade för henne hur bra det hade gått och förklarade hur tacksamma vi var för de oumbärliga råd som vi hade fått där som vi verkligen hade haft nytta av. Natten gick bra även om myran vaknade ofta och kräktes en hel del (ovant med massa mjölk i systemet). Under natten byttes även barnbecket ut mot amningsbajs så ännu ett tecken på att hon fått i sig mjölk.

Måndagen skulle visa sig vara vår sista dag på sjukhuset och då genomfördes även det obligatoriska hörseltestet vilket bestod i att de placerade en liten hörsnäcka i örat på bebisen, skickade in olika ljud och läste av hur hennes hörselhår registrerade ljuden. Testet gick mycket fort och gav resultat redan på det första försöket vilket är lite ovanligt fick vi höra men summa summarum så tycktes myran ha helt fungerande hörsel också.


Då vi hade flaggat för “tidig hemgång” på måndagen så ville personalen dels kontrollera att amningen fungerade bra samt ha ett utcheckningssamtal med oss. Båda gick fint. Både myran och vi föräldrar blev godkända för hemgång. Hon vägdes även en sista gång och då blev resultatet 2825 gram men i efterhand har vi förstått att det var helt fel för dagen efter på vårt återbesök vägdes hon till 2610 gram så det värdet kan vi helt bortse ifrån. Personalen lugnade oss dock och förklarade att hon kan gå ner till nästan 2500 gram utan att det är nån fara och nu när mjölken runnit till så skulle hennes vikt inom kort vända. Dock väldigt viktigt att vi aldrig låter henne gå mer än 4 timmar mellan måltiderna så den närmaste tiden ska vi ha klockan på larm under nätterna så att vi inte råkar sova igenom hennes måltider.

Vid kl 18, efter vi avnjutit hotellets sista måltid, så packade vi ihop och begav oss… cirka 150 meter hem till Lovisa och Linneas mamma där vi var välkomna på fika så att myrans storesystrar skulle få träffa henne. Väl där så sov hon som en sten och gick inte att väcka på något sätt alls utan de fick träffa en väldigt inaktiv liten syster den första gången. Sen tog vi Linnea med oss och åkte hem till Othem för att börja ett nytt liv med en liten bebis.

Det där med armen under hakan är tydligen en favoritställning

I korridoren finns en tavla där varje nål är en nyföding. En liten rosett betyder tvillingar

Allt som allt hade vi en fantastisk första tid på BB

1 svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *