Krympande byxor och konstiga drömmar

FÖRRA INLÄGGET      NÄSTA INLÄGG

Denna helg har vi varit duktiga och fått mycket gjort här hemma. Har grävt i ordning ett potatis- och jordgubbsland, satt potatis och planterat ut jordgubbsplantor som trängdes i en kruka. Jag har även grävt upp många maskrosor från rabatter och rensat rabarberlandet. Totta har byggt ihop ett gammalt vardagsrumsbord som vi nu har som utebord, spacklat och målat inomhus och sen har vi röjt rejält i hallen och förråden inne. Nästa vecka blir det en vända till skroten med massa bråte. Energin finns och vi mår bra. Dock har alla mina byxor krympt så jag har fått rota fram gamla jeans som jag lagt undan för syprojekt då de varit för stora men de måste också ha krympt då de nu passar alldeles perfekt.

I natt drömde jag att jag var på ultraljud och fick veta att det var två därinne. Jag jobbade så gick till sjukhuset tillsammans med Johan. Som tur var följde hans föräldrar med så de kunde vara med honom medan jag var på ultraljudet. När jag var klar så mindes jag ingenting vad de hade sagt därinne eller vad som visats på skärmen men jag hade med mig ett papper med bilder och info på. De kunde få fram lite diffusa bilder på hur barnen borde komma att se ut och info om deras tidigare liv. Jag väntade en pojke och en flicka. Flickan hade troligtvis Downs syndrom men pojken var “normal”. Han hade bott i Visby i sitt tidigare liv och dog när han var runt 17. Flickan fanns det inte mycket information om mer än att hon hade Downs syndrom förut också så det var troligtvis därför hon hade det nu också. Detta var ett bra tillfälle att berätta för Johan. Jag visade bilderna och sa att de bodde i min mage. Han blev glad och vi kramades. Berättade sen för fler på jobbet och för Totta såklart som av oklar anledning inte var med på ultraljudet. Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer än att vi var glada och att vi skulle gå ut med nyheten offentligt.

Om mindre än två veckor får vi veta på riktigt men då är jag ledig och Totta är förhoppningsvis med. Sen kommer vi inte få veta om det förekommer några kromosomförändringar eller vad den lilla myran (eller myrorna) gjort i sina tidigare liv och hur den/ de kommer att se ut men jag längtar och är spänd på vad som finns där inne.

2 Kommentarer
  1. Bibbi Lundgren
    Bibbi Lundgren says:

    Oh, vad härligt det låter. Potatisen får vänta här, eftersom det fortfarande är kallt på nätterna. I natt minusgrader här. Kramar om er alla!

    Svara
  2. Sanna
    Sanna says:

    Ja vi fick en köldknäpp här också, hoppas potatisen klarar sig och att eventuella minusgrader stannar över jord.

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *