4 månader redan

Hej vad tiden går fort. Nu har Bäbizon fyllt fyra månader och det känns som att hon kommer fylla ett halvår redan om nån vecka eller två om denna takt fortgår. Lagom till hennes fyramånadersdag så var det även dags att besöka BVC igen för lite vägning, mätning och kvartssamtal. Myran var på glatt humör under hela besöket och mätstickan visade nu att hon blivit 61cm lång och vågen visade 6060 gram. En förlängning med 1 cm och en ökning av ca 0.5 kilo på en månad. Inte illa alls.

I anslutning till besöket så hölls också ett första utvärderingssamtal med mig som pappa där de ville veta hur jag mådde, hur det kändes och hur det var. Jag har ju absolut ingenting att klaga på så det samtalet blev enkelt. Sanna har det naturligt i sig att vara mamma och pga detta så är ingenting “jobbigt” eller “irriterande” eller “belastande” vilket medför att jag själv känner mig väldigt avstressad och inte i behov av att ständigt avlasta henne utan jag får tid att ägna mig åt husets vedpanna då det behövs så att vi har det varmt hemma samt sitta och jobba nere i arbetsrummet under veckodagarna utan att ha dåligt samvete över att jag inte är på övervåningen och hjälper till med babyn hela tiden.

Att sen Sanna är en helt fantastisk mamma till lilla Myran gör ju inte saken sämre heller. Hon har hittills överträffat alla mina förväntningar och förhoppningar med råge och tar så mycket ansvar att jag ibland nästan känner mig onödig men så är det naturligtvis inte. Jag vet att jag fyller massor av funktioner och det finns mängder av tid framför mig med lilltjejen. Det har ju trots allt bara gått 4 månader. Jag siktar på att finnas i hennes liv i minst 500 till.

I övrigt så lallar dagarna på. Bäbizon är fortfarande den enklaste unge jag träffat. Idel glad (för det mesta) och uppskattande av i stort sett allt vi hittar på. Härom dagen gick hon för övrigt upp ett hack med sin egen röst så nu låter hon mycket mer än tidigare i form av glada utrop, högljutt joller/skrik och diverse ljud som hon kommit på att man kan göra så det är rätt enkelt att stå ut med. Hon tränar mycket på att stå upp numera och har fått riktigt starka ben (men kass balans så vi får naturligtvis hålla i henne) så min gissning är att hon kommer börja gå ganska tidigt i livet.

Hon börjar nu bli möjlig att kittla över hela kroppen vilket både hon och vi uppskattar. Är ju ett enkelt sätt att framkalla ett skratt på liksom. Då hon nu blivit 4 månader så har hon även fått smaka på potatismos och slicka på en gurka. Båda var väldigt spännande såklart så vi lär nog låta henne smaka fler saker denna månad.

Men det som hon tycker är allra mest roligt är att dansa. Hon älskar verkligen när man studsar runt hemma till musik med henne i famnen. Det går inte att öppna munnen i ett större leende än hon gör då.

Idag är det första dagen på länge med plusgrader ute så våra fina snöobjekt ser lite hängiga ut men jag tycker det är helt ok. Jag är klar med vintern för i år. Nu vill jag har vår… med sol… och värme… och möjlighet att se lilla tjejen sitta i gräset för första gången.

Tiden går fort. Till nästa års vinter så kan hon troligen både gå och springa.