Midsommar – Trots allt

Och så var det då dags för midsommar. Ända sedan jag var 7 år gammal så har jag (med ett undantag) firat den helgen ute på Fogdö tillsammans med mina föräldrar. Det är en midsommar som verkligen är i min smak som börjar på morgonen med att frivilliga i området samlas, plockar blommor och hjälps åt att klä stången. Sen går man ur huse och samlas nere på ängen invid fotbollsplanen och äter lunch tillsammans i det gröna. Därefter blir det dans runt stången, lekar för barnen och på kvällen anordnas femkamp vid bryggan. På midsommardagen inträffar den årliga midsommarfotbollen och, om vädret tillåter, bad vid bryggan efteråt.

Barnen har såvitt jag vet alltid varit positiva att följa med på den resan och sedan Sanna och jag blev ett par så har hon också gjort allt hon kunnat för att kunna vara med.

Kort sagt, en väldigt svensk familjemidsommar och därmed helt i min smak.

Men i år är det andra tider och det får man acceptera. Man kan inte gå omkring och hytta med näven till nåt man inte kan göra nåt åt så vi bestämde oss för att göra en så bra midsommar vi kunde här hemma istället. Nytt för i år var också att Lovisa valde att spendera midsommaren med sin pojkvän på fastlandet så det blev “bara” jag, Sanna, Nea, katterna och hunden.

Men trevligt fick vi.

Först tog vi oss en liten sovmorgon, sen en schysst frukost. Därefter ägnade vi lite tid åt att sätta upp de lister som Sanna sågat till och spraymålat dagen innan. Vi har ju sedan länge målat en bioduk på vardagsrummets kortvägg som projektorn visar sin bild på men den har alltid saknat en snygg ram. Pga listernas längd och pga att vi ville att allt skulle sitta rakt så var det ett projekt som involverade oss alla tre. Vi blev jättenöjda med resultatet. Känns numera som en jätte-TV mer än en bioduk. Kanon!

Sen närmade det sig lunch och Sanna hade handlat både färskpotatis och tre sorters inlagd sill. Till Nea stekte vi lax så vi fick alla en god fiskmåltid. Som efterrätt så fyllde vi tallrikarna med glass i botten, vispad grädde ovanpå och toppade med gotländska jordgubbar som vi avnjöt nere i trädgärden i solen som behagade titta fram efter morgonens midsommarskurar.

Solen blev allt starkare så vad skulle passa bättre än att då hoppa in i bilen, åka 5-7 minuter till Tingstäde Träsk och ta sig ett midsommardopp? Inte mycket tyckte vi så vi gjorde slag i saken och tog årets första bad tillsammans. Var rätt mysigt i vattnet. Kanske 18-19 grader eller nåt sånt.

Sen blev det hemfärd och förberedelse inför kvällens middag som bestod av lövbiffsroulader med ädelost till mig och Sanna samt vegetarisk Oumph till Nea tillsammans med hemmagjord potatisgratäng innehållande alla möjliga roligheter som vi kunde krydda den med.

Som efterrätt vispade jag ihop grädde med blåbär så att den blev härligt lila och så körde vi en till jordgubbsglass-chock fast mer färgglad den här gången. Toppade även med lite florsocker och garnerade med en triangulär kexbit för att det skulle kännas lite lyxigt.

Rejält mätta i magen så valde vi sedan bort snacks under kvällen utan det räckte med kalla drycker under det långpass vi körde i vardagsrummet där vi spelade Rayman Legends tillsammans på stora projektorduken – ett nöje vi gärna ägnar oss åt. Är ett kanonroligt spel där man är alla tre på skärmen samtidigt och ska hjälpas åt för att samla poängen, fria fängslade små gubbar och ta sig till slutet av nivåerna innan tiden går ut.

Strax efter midnatt började vi packa ihop och vi somnade till slut sött alla tre och kände att vi i alla fall gjort nåt minnesvärt på midsommar detta märkliga år 2020.

Jajust ja. Kanske ska nämna nåt om graviditeten? Jo den går bra. Det går tydligt att känna Myrans sparkar nu och tittar man efter ordentligt så kan man även se på magytan när det sparkas.

Annars inte så mycket att förtälja annat än att jag anser att Sanna är den vackraste gravida kvinna jag nånsin sett. Och det är ju bra 🙂