Någon gång strax efter midsommar så började vi diskutera hur sorgset det är att Sanna äntligen är gravid och ingen av våra respektive föräldrar kommer få chansen att få se hennes söta mage pga den rådande försiktigheten när det gäller resor till och från Gotland. Framför allt för våra föräldrar som alla är i riskgruppen “äldre”.

Men nog borde vi, med den kunskap vi har om gotlandsbåten, visst kunna företa oss en sådan resa utan att exponera oss i onödan för baciller och annat elände?

Så vi kollade kalendern, konstaterade att vecka 30 skulle kunna fungera och bokade därefter en resa som skulle gå av stapeln tre veckor senare på måndagen med hemresa igen på torsdagen. Vår plan var ursprungligen att ta med oss tältet för att på så vis inte utmana ödet för mycket genom att sova hemma hos någon annan men vi vidareutvecklade snabbt den idén istället till att fälla sätena i bilen och bädda med madrasser där för att på så vis ha ett “tält” som både var inbrottssäkert och vädersäkert.

När avresedatumet började närma sig så kontaktade Sanna sin bror Ronny och hans fru Elisabeth och frågade om de ville vara med och överraska deras föräldrar med att äta lunch någonstans ihop på tisdagen och samtidigt få träffa oss och magen. Det ville de så gärna och kom med förslaget att de kunde kunde bjuda hem Birgitta och Tapani på lunch utan att nämna att vi skulle vara där. Ronny tipsade oss även om att det fanns prisvärda hotellrum i närheten som vi kunde undersöka om vi ville slippa sova i tält och vi nappade på den idén för vår första natt eftersom vi kände att en skön hotellsäng med efterföljande god frukost var för svårt att tacka nej till.

Så vi reste från ön på måndagen vid 19.30. Vi rullade in på bildäck, väntade i bilen tills alla hade gått upp i båten, tog sen trapporna lite snabbt upp till vår hytt där vi raskt slank in och därefter aldrig lämnade förrän det var dags att kliva av i Nynäshamn drygt 3 timmar senare där vi upprepade proceduren fast tvärt om när vi gick ner till bilen.

En timme senare ankom vi till Scandic Hotell i Södertälje (Där Sanna en gång i tiden sommarjobbade som 15-åring). Vi slank in på rummet och lämnade det inte förrän morgonen därefter då det var dags för frukost.

Vi visste att Sannas föräldrar skulle ankomma till Ronny och Elisabeth i Mariefred kl 13.00 så vi såg till att vara där ca 45 minuter tidigare. Vi parkerade bilen bakom huset så att den inte skulle synas (och därmed avslöja överraskningen) varefter vi sen drog upp en gemensam plan på hur vi skulle göra vår ankomst. Vi fastnade vid idén att Elisabeth skulle be Birgitta och Tapani att sätta sig på en bänk på verandan för att hon skulle ta ett foto och vi skulle därefter göra vår entré när hon sade att “Det här blir en bra bild”. Självklart fotade hon inte utan hon filmade istället.

Vad som hände sen kan ses här:

Vi avnjöt därefter en helt fantastisk italiensk sommarlunch som Ronny och Elisabeth hade snickrat ihop åt oss alla och de tre timmarna vi satt tillsammans ute på verandan gick väldigt fort.

Därefter hoppade vi mätta och belåtna in i bilen och åkte vidare till mina föräldrar i Strängnäs. Vi parkerade vår bil utom synhåll från huset och smög sakta närmare i skydd av deras stora häck vid tomtgränsen. Inledningsvis var vi lite oroliga att de inte skulle vara hemma eftersom vi inte ens kollat detta i förväg men när deras hund Messi började skälla glatt på oss så förstod vi att vår chansning hade gått hem.

Vi hade köpt med oss grillad kyckling med potatissallad och baguette som medförde att mina föräldrar raskt stängde av spisen med den fiskgratäng de hade tänkt äta och vi avnjöt därefter en god middag tillsammans som därefter avlöstes av ett långt kvällssnack med chips och annat smaskigt på deras veranda.

Vi sov därefter över i deras gäststuga, åt en god frukost och umgicks ett par timmar tills det var dags för oss att bege oss på eget äventyr som dels involverade ett bad i sommarsolen och dels involverade ett besök i Södertälje där vi åt en väldigt god kinesisk/mongolisk buffé på restaurang Asian Roxy, komplett med glass till efterrätt och allt.

Sen tog det oss ett tag men till slut hittade vi en plats i den sörmländska skogen där vi kände att vi kunde få vara obesökta under natten, parkerade bilen, gjorde oss i ordning för natten och lade oss att sova redan vid 22-tiden. Det gick för övrigt förvånansvärt bra att sova i vår bil. Det var rymligt och varmt men till nästa gång ska vi nog ha en av fönsterrutorna lite nedvevad för att få in frisk luft för det kändes som att det blev lite syrefattigt och kvalmigt framåt morgonen.

Vi vaknade redan kl 07, packade ihop oss och körde till en liten söt badstrand som låg nån mil bort där vi bänkade oss på en brygga för att äta vår medhavda frukost i tidig morgonsol.

Sen åkte vi och hälsade på Sannas föräldrar i den lägenhet de flyttade till förra våren och vi spenderade resten av dagen där med fika, långpromenad och väldigt god hemmalagad räkpasta till sen lunch.

Därefter återstod bara hemfärden och den utfördes på ungefär samma sätt om uppfärden: In med bilen på bildäck, upp till hytten när alla gått iväg, stanna där tills resan var över, ner till bilen och åka hem till katterna. Av en ren slump så råkade våra närmaste vänner Peter & Jennifer också befinna sig på samma färja och vi funderade ett tag på om vi skulle umgås men beslutade oss sedan för att stå fast vid vårt beslut att inte riskera mer än absolut nödvändigt, både för vår och deras skull. Vi får ses om någon vecka istället då vi vet att vi alla klarade oss från förkylningar och andra elakare virus.

Allt som allt så gick vårt hemliga lilla äventyr extremt problemfritt och vi kände att det blev väldigt uppskattat så vi vill med detta inlägg bara tacka Ronny & Elisabeth för deras hjälp samt skicka en hälsning till våra föräldrar att vi hoppas att vi alla snart ses igen när Sannas mage har levererat den lilla Myran till världen.

2 Kommentarer
  1. Bibbi
    Bibbi says:

    Ja, det var en fantastisk överraskning. Blev direkt lite undrande när Messi skällde på ett annorlunda vis. Tittade inte genom fönstret , utan öppnade dörren för att säga till henne att sluta skälla. Sen blev det en black out. Inte kunde det väl vara Sanna som stod på verandan………Men, vilken upplevelse att se dem igen. Sist vi sågs var förra årets midsommar. Fint reportage o fina bilder. Snygg tröja Sanna har på sig vid bryggan…………………….Så blir det när man köper för små kläder.

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *