Just nu är vi ju inne i en fas där det mest handlar om väntan. Det är ju inte under de här första veckorna som det är mest dramatiskt direkt utan dagarna rullar på och det mesta handlar ju om att röra på sig, äta nyttigt, att inte utsätta sig för nåt dumt samt att läsa på inför framtiden så att man vet vad som väntar. Då slipper man känna sig oroad över ökad trötthet, ömmande bröst, småvärkar i magtrakten och annat som annars skulle kunna skapa funderingar.

Än så länge syns det inte på Sannas utsida att hon har nåt där innanför såvida man inte vet exakt vad man ska titta efter. Visst syns det att bröstomfånget ökat en del och visst kan man ana att magen putar en aning men det är inget som nån skulle lägga märke till. Hade det varit sommarsäsong och badstrandsbesök så hade det kanske varit svårare att dölja men nu är det mars, kallt ute och man har tjocka tröjor på sig så då är allting lugnt.

Så vi väntar vidare och hoppas att allt fortsätter att rulla på utan komplikationer. Man har ju siktet inställt på att ta sig förbi vecka 12. Efter detta så minskar risken för missfall betydligt så har man klarat sig tills dess så brukar det mesta gå bra.

Vi håller tummarna.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *